Tiden går som en elvisp...
Hallo mates!
Får nog skriva av mig lite, innan jag glömmer bort allt som hinner hända mig på ett par, tre veckor, eller vad det kan vara sen jag skrev sist.
Till att börja med så kan jag tala om att ALW-provet (air law alltså) gick bra. Min första 100%-are. Helt grymt gott var det att äntligen få till en full pott. Veckan efter det så hade vi "avancerad" MET (metrologi) men inriktning på moln, dimma, vind och turbulens kan man säga. Hur det bildas och varför. Det provet fick jag 95% rätt på, vilket ju inte var helt fel. Det provet kändes som det kunde gå precis hur som helst. Särskillt med tanke på att jag festade bort en och en halv dag av helgen, pga en återträff-fest med min gamla skolkompisar från när jag gick i nionde klass i grundskolan.
Denna vecka har vi haft HPL (Human Performance and Limitations), med inriktning på hur kroppen fungerar och reagerar under diverse omständigheter. Det provet ska vi ha först om en dryg vecka pga av "påsklov".
Det var faktiskt sista ämnet som vi ska ha innan dom lite allvarligare QT:na (Quality Tests) sätter igång. När vi gör våra QT så är det 1 prov på vardera ämne som vi har läst under PPL:en, dvs 9 st prov, upplagt på två dagar. 5 ena dagen och 4 nästkommande. Alltså en total genomgång av allt som vi har lärt oss. Går dom bra så skriver vi Luftfartsverkets prov, som också är 9 st till antalet upplagt på 2 dagar, veckan efter. Går dom bra så är i princip teorin över.
Förutom ett Engelska-prov som vi måste göra för att bli helt godkända. Detta är ett prov som uppkom pga att vissa piloter var så katastrofalt dåliga på Engelska när dom landade på internationella flygplatser, så det var ju inte långt borta med en olycka inträffade vid vissa tillfällen.
Lyssna bara på detta exempel så förstår ni.
http://www.youtube.com/watch?v=iWDEIvjwaFU
Alltså det är en stor jet-kärra som flugits av Air China till en jättestor flygplats i USA nämligen JFK. Helt ofattbart att så rutinerade piloter (säkert ett par tusen flygtimmar bakom sig) inte kan Engelska bättre.
I veckan som gått så har jag också haft ett EK-prov (Egen Kontroll, som man måste göra för att få övningsflyga själv) och ett Radio-prov (ett prov som visar att jag kan prata i flygradion) som båda blev godkända. Så när min instruktör tycker att jag är mogen för att flyga själv så kommer jag att få göra det. Det kommer kännas riktigt nervigt att sitta där själv i helikoptern. Men faktum är att flygningen går såpass bra nu så att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att göra det.
Det jag har fått öva på praktiskt sen sist är att jag har fått landa på främmande mark (dvs ute i skogen), göra skarpa svängar (med en bankningsvinkel på först 30 grader och sedan 45 grader), man svänger då ett helt varv åt vardera håll med hkp:n lutandes i den förutsagda bankningsvinkeln utan att vare sig stiga eller sjunka eller tappa fart. Låter kanske inte så svårt, men helt lätt var det inte iaf.
Sen har jag fått öva mycket på nödsituationer. T.ex. Guvenörsbortfall (guvenören är den som hjälper oss att hålla rätt motorvarv) vilket innbär att man ska hovra, flyga och landa, och själv sköta motorvarvet (som om man inte hade tillräckligt att hålla reda på innan då).
Stjärtrotorbortfall, man ska då gå in för landning och sättning utan att använda pedalerna som styr stjärtrotorn, vilket medför att helikoptern vill vrida sig pga av momentet som är i hkp-kroppen pga att huvudrotorn ju roterar med en faslig kraft. Inte heller helt lätt, men kul.
Autorotation, som det kallas när man nödlandar pga motorbortfall. Man får då ta hjälp av den uppåtgående luften som man "faller" igenom för att hålla rotorvarvet uppe och styra in och landa med hjälp av det.
Vi har också simulerat att vi har varit för tunga för att starta och landa, vilket gör att man får glida på skiddarna mot marken vid start och landning. Det känns lite sjukt i början, men det var en väldigt rolig övning. Jag har också fått göra min första NAV-runda (navigation), då man ska ta ut ett antal punkter på en flygkarta och ta ut kurser, farter, tider och bränsleåtgång med hänsyn tagen till rådande vind-riktning och -styrka, och sedan flyga exakt den rundan. Det låter ju plätt-lätt, men se det var det inte. Det var knivigare än vad man kan tro faktiskt.
Skolan har även köpt in en ny R22:a som vi förhoppningsvis ska få börja flyga med nästa vecka. Det ska bli kul och se om det är någon skillnad på en ny mot dom lite äldre som vi har nu.
Jag tror jag fick med det mesta där faktiskt.
Så till nästa gång så vet ni vad som gäller.
Var rädda om varandra, och lev idag, för imorgon kanske det är försent ;o)
/Lennart.
Får nog skriva av mig lite, innan jag glömmer bort allt som hinner hända mig på ett par, tre veckor, eller vad det kan vara sen jag skrev sist.
Till att börja med så kan jag tala om att ALW-provet (air law alltså) gick bra. Min första 100%-are. Helt grymt gott var det att äntligen få till en full pott. Veckan efter det så hade vi "avancerad" MET (metrologi) men inriktning på moln, dimma, vind och turbulens kan man säga. Hur det bildas och varför. Det provet fick jag 95% rätt på, vilket ju inte var helt fel. Det provet kändes som det kunde gå precis hur som helst. Särskillt med tanke på att jag festade bort en och en halv dag av helgen, pga en återträff-fest med min gamla skolkompisar från när jag gick i nionde klass i grundskolan.
Denna vecka har vi haft HPL (Human Performance and Limitations), med inriktning på hur kroppen fungerar och reagerar under diverse omständigheter. Det provet ska vi ha först om en dryg vecka pga av "påsklov".
Det var faktiskt sista ämnet som vi ska ha innan dom lite allvarligare QT:na (Quality Tests) sätter igång. När vi gör våra QT så är det 1 prov på vardera ämne som vi har läst under PPL:en, dvs 9 st prov, upplagt på två dagar. 5 ena dagen och 4 nästkommande. Alltså en total genomgång av allt som vi har lärt oss. Går dom bra så skriver vi Luftfartsverkets prov, som också är 9 st till antalet upplagt på 2 dagar, veckan efter. Går dom bra så är i princip teorin över.
Förutom ett Engelska-prov som vi måste göra för att bli helt godkända. Detta är ett prov som uppkom pga att vissa piloter var så katastrofalt dåliga på Engelska när dom landade på internationella flygplatser, så det var ju inte långt borta med en olycka inträffade vid vissa tillfällen.
Lyssna bara på detta exempel så förstår ni.
http://www.youtube.com/watch?v=iWDEIvjwaFU
Alltså det är en stor jet-kärra som flugits av Air China till en jättestor flygplats i USA nämligen JFK. Helt ofattbart att så rutinerade piloter (säkert ett par tusen flygtimmar bakom sig) inte kan Engelska bättre.
I veckan som gått så har jag också haft ett EK-prov (Egen Kontroll, som man måste göra för att få övningsflyga själv) och ett Radio-prov (ett prov som visar att jag kan prata i flygradion) som båda blev godkända. Så när min instruktör tycker att jag är mogen för att flyga själv så kommer jag att få göra det. Det kommer kännas riktigt nervigt att sitta där själv i helikoptern. Men faktum är att flygningen går såpass bra nu så att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att göra det.
Det jag har fått öva på praktiskt sen sist är att jag har fått landa på främmande mark (dvs ute i skogen), göra skarpa svängar (med en bankningsvinkel på först 30 grader och sedan 45 grader), man svänger då ett helt varv åt vardera håll med hkp:n lutandes i den förutsagda bankningsvinkeln utan att vare sig stiga eller sjunka eller tappa fart. Låter kanske inte så svårt, men helt lätt var det inte iaf.
Sen har jag fått öva mycket på nödsituationer. T.ex. Guvenörsbortfall (guvenören är den som hjälper oss att hålla rätt motorvarv) vilket innbär att man ska hovra, flyga och landa, och själv sköta motorvarvet (som om man inte hade tillräckligt att hålla reda på innan då).
Stjärtrotorbortfall, man ska då gå in för landning och sättning utan att använda pedalerna som styr stjärtrotorn, vilket medför att helikoptern vill vrida sig pga av momentet som är i hkp-kroppen pga att huvudrotorn ju roterar med en faslig kraft. Inte heller helt lätt, men kul.
Autorotation, som det kallas när man nödlandar pga motorbortfall. Man får då ta hjälp av den uppåtgående luften som man "faller" igenom för att hålla rotorvarvet uppe och styra in och landa med hjälp av det.
Vi har också simulerat att vi har varit för tunga för att starta och landa, vilket gör att man får glida på skiddarna mot marken vid start och landning. Det känns lite sjukt i början, men det var en väldigt rolig övning. Jag har också fått göra min första NAV-runda (navigation), då man ska ta ut ett antal punkter på en flygkarta och ta ut kurser, farter, tider och bränsleåtgång med hänsyn tagen till rådande vind-riktning och -styrka, och sedan flyga exakt den rundan. Det låter ju plätt-lätt, men se det var det inte. Det var knivigare än vad man kan tro faktiskt.
Skolan har även köpt in en ny R22:a som vi förhoppningsvis ska få börja flyga med nästa vecka. Det ska bli kul och se om det är någon skillnad på en ny mot dom lite äldre som vi har nu.
Jag tror jag fick med det mesta där faktiskt.
Så till nästa gång så vet ni vad som gäller.
Var rädda om varandra, och lev idag, för imorgon kanske det är försent ;o)
/Lennart.
Kommentarer
Postat av: Anna Vd
Det var så himla coolt att få se dej komma in för landning, själva landningen, hovringen och sedan starten. Jag är så fruktansvärt imponerad och stolt så du fattar inte.
Postat av: Dave
Imponerad blir man, men inte förvånad...killen är envis och har han bestämt sig för att bli Hkp-pilot,
så kommer han att bli det! Så är det!No limits!
Ha det gott broder // Dave
Postat av: Rob
Kunde inte sluta garva när jag hörde han som "kommunicera" via radion!
Coolt att du får flyga själv nu :) när bär de av till USA då? :)
Trackback
