Fullt upp...
Hej igen!
Nu har det ju hänt en hel del sedan sist. Jag har flyttat in till Göteborg igen. Jag hade en vansinnig tur och fick förstahandskontrakt på en 3:a i Östra delarna av Göteborg med en hyra på ca 4700 kr/mån, och det får man inte hur som helst kan jag tala om. Det är ca 5 års väntetid på en sådan, men med mycket fjäsk och en inställsam inställning mot rätt personer så löste det sig. Den är lite sliten och så där, men jag ska få en del fixat framöver, och det som dom inte tar på sig att göra, får jag materialet till så att jag kan göra det själv. Läget är kanon. Lugnt och välskött, alldeles i närheten av härlanda tjärn och delsjön. Sen att det är ca 20 meter ifrån min ena bror och ca 500 meter ifrån min väldigt nära vän som av en händelse är komersiell pilot och flyginstruktör (för flygplan förvisso, men teorin är ju jättelik) på SPU Svensk Pilotutbildning i Säve (den skolan som jag går på) gör ju inte att det känns sämre precis.
Skolan har börjat också. 1:a februari drog det igång med ett sinnessjukt tempo, med heltidsstudier mellan 08-16 varje dag, och egenstudier på kvällarna. Det var otroligt mycket information som skulle in i huvudet på en vecka. Så när helgen kom så var man helt slut. Men man var ändå tvungen att fortsätta att plugga eftersom det var prov på allt man hade lärt sig under veckan på måndag morgon. Jag har aldrig pluggat så hårt för något i hela mitt liv, och tyckte verkligen att jag hade gjort mitt allra yttersta för att klara provet. Så när jag fick 70% rätt på provet och minimikravet var 80% så blev jag fruktansvärt besviken. Inte på mig själv (då jag visste att jag inte kunde ha gjort bättre ifrån mig) utan snarare på det faktum att trots allt mitt slit så räckte det inte riktigt hela vägen. Men jag var ju långt ifrån den enda som missade provet. Ca hälften av klassen (som består av 6 helikopterelever och 10 flygplanselever) missade provet och fick skriva omprov nu i fredags. Då gick det bättre för min del med 85% rätt. Hur det gick för dom andra har jag inte riktigt koll på.
Studievecka 2 så var teorin mer inriktad på helikopter (till skillnad från första veckan som egentligen var mer flygplansinriktad), och det blev genast mer intressant och roligt. Vi fick lära oss hur en helikopter fungerar och varför den flyger (POF- Principles Of Flight) och lite skillnader i radiofrasiologi som särskiljer sig för oss helikopterpiloter från flygplanspiloterna. Detta har vi prov på nu på måndag.
Jag har även fått ta mina första flyglektioner. Lektion 1 så övade vi på att flyga på jämn höjd och jämn fart, ibland skulle jag hålla 50 knop, ibland 70 knop och ibland fri fart, vilket innebär nånstans mellan 80-100 knop beroende hur mycket vind det är. Sen skulle vi öva på att svänga vida svängar och lite snävare svängar åt båda hållen utan att sjunka eller stiga i höjdled, vilket är knivigare än det låter. Sen testade vi att höja respektive sänka höjdspaken utan att helikptern skulle vrida sig i sidled, vilket den per automatik vill göra eftersom man ökar/sänker vridmomentet i hkp-kroppen. Sen avslutade vi lektionen med att öva lite hovring. Den här gången flög jag R22:an som är en mindre och mycket känsligare hkp än de R 44 som jag flög på rekryteringsdagen och därmed mycket svårare att flyga. Dom som vet säger att om man är duktig på att flyga R 22:an så kan man i princip flyga vilken helikopter som helst sen. Min andra flyglektion var det väldigt låg molnbas, så vi fick ligga på ca 600-650 fots höjd (ca 200 m) vilket är väldigt lågt när man flyger över dom små bergen som ligger på vägen ut där vi skulle övningsflyga. Då kändes det som om man var nere i trädtopparna och flög. Framför allt när övningen gick ut på att sänka farten från 70-50 knop. Det gör man nämligen genom att sänka stigspaken, och då vill ju hkp ner, och det ska man då motarbeta med hjälp av styrspaken. Lite knixigt helt klart. Hkp vill ju dessutom vrida sig som jag sa innan pga det minskade vridmomentet i hkp-kroppen. Men när man tog det väldigt lugnt och verkligen kände sig för så gick det riktigt bra, både att sänka farten från 50-70 knop och att höja från 50-70 igen utan att den vare sig sjönk, steg eller vred sig.
I morgon söndag så är det dags att flyga igen, och jag längtar som en blå. På måndag är det återigen prov.
Så till nästa gång var rädda om er, och "Lev idag, för i morgon kanske det är försent".
MVH
/Lennart.
Nu har det ju hänt en hel del sedan sist. Jag har flyttat in till Göteborg igen. Jag hade en vansinnig tur och fick förstahandskontrakt på en 3:a i Östra delarna av Göteborg med en hyra på ca 4700 kr/mån, och det får man inte hur som helst kan jag tala om. Det är ca 5 års väntetid på en sådan, men med mycket fjäsk och en inställsam inställning mot rätt personer så löste det sig. Den är lite sliten och så där, men jag ska få en del fixat framöver, och det som dom inte tar på sig att göra, får jag materialet till så att jag kan göra det själv. Läget är kanon. Lugnt och välskött, alldeles i närheten av härlanda tjärn och delsjön. Sen att det är ca 20 meter ifrån min ena bror och ca 500 meter ifrån min väldigt nära vän som av en händelse är komersiell pilot och flyginstruktör (för flygplan förvisso, men teorin är ju jättelik) på SPU Svensk Pilotutbildning i Säve (den skolan som jag går på) gör ju inte att det känns sämre precis.
Skolan har börjat också. 1:a februari drog det igång med ett sinnessjukt tempo, med heltidsstudier mellan 08-16 varje dag, och egenstudier på kvällarna. Det var otroligt mycket information som skulle in i huvudet på en vecka. Så när helgen kom så var man helt slut. Men man var ändå tvungen att fortsätta att plugga eftersom det var prov på allt man hade lärt sig under veckan på måndag morgon. Jag har aldrig pluggat så hårt för något i hela mitt liv, och tyckte verkligen att jag hade gjort mitt allra yttersta för att klara provet. Så när jag fick 70% rätt på provet och minimikravet var 80% så blev jag fruktansvärt besviken. Inte på mig själv (då jag visste att jag inte kunde ha gjort bättre ifrån mig) utan snarare på det faktum att trots allt mitt slit så räckte det inte riktigt hela vägen. Men jag var ju långt ifrån den enda som missade provet. Ca hälften av klassen (som består av 6 helikopterelever och 10 flygplanselever) missade provet och fick skriva omprov nu i fredags. Då gick det bättre för min del med 85% rätt. Hur det gick för dom andra har jag inte riktigt koll på.
Studievecka 2 så var teorin mer inriktad på helikopter (till skillnad från första veckan som egentligen var mer flygplansinriktad), och det blev genast mer intressant och roligt. Vi fick lära oss hur en helikopter fungerar och varför den flyger (POF- Principles Of Flight) och lite skillnader i radiofrasiologi som särskiljer sig för oss helikopterpiloter från flygplanspiloterna. Detta har vi prov på nu på måndag.
Jag har även fått ta mina första flyglektioner. Lektion 1 så övade vi på att flyga på jämn höjd och jämn fart, ibland skulle jag hålla 50 knop, ibland 70 knop och ibland fri fart, vilket innebär nånstans mellan 80-100 knop beroende hur mycket vind det är. Sen skulle vi öva på att svänga vida svängar och lite snävare svängar åt båda hållen utan att sjunka eller stiga i höjdled, vilket är knivigare än det låter. Sen testade vi att höja respektive sänka höjdspaken utan att helikptern skulle vrida sig i sidled, vilket den per automatik vill göra eftersom man ökar/sänker vridmomentet i hkp-kroppen. Sen avslutade vi lektionen med att öva lite hovring. Den här gången flög jag R22:an som är en mindre och mycket känsligare hkp än de R 44 som jag flög på rekryteringsdagen och därmed mycket svårare att flyga. Dom som vet säger att om man är duktig på att flyga R 22:an så kan man i princip flyga vilken helikopter som helst sen. Min andra flyglektion var det väldigt låg molnbas, så vi fick ligga på ca 600-650 fots höjd (ca 200 m) vilket är väldigt lågt när man flyger över dom små bergen som ligger på vägen ut där vi skulle övningsflyga. Då kändes det som om man var nere i trädtopparna och flög. Framför allt när övningen gick ut på att sänka farten från 70-50 knop. Det gör man nämligen genom att sänka stigspaken, och då vill ju hkp ner, och det ska man då motarbeta med hjälp av styrspaken. Lite knixigt helt klart. Hkp vill ju dessutom vrida sig som jag sa innan pga det minskade vridmomentet i hkp-kroppen. Men när man tog det väldigt lugnt och verkligen kände sig för så gick det riktigt bra, både att sänka farten från 50-70 knop och att höja från 50-70 igen utan att den vare sig sjönk, steg eller vred sig.
I morgon söndag så är det dags att flyga igen, och jag längtar som en blå. På måndag är det återigen prov.
Så till nästa gång var rädda om er, och "Lev idag, för i morgon kanske det är försent".
MVH
/Lennart.
Kommentarer
Postat av: Patrik Nilsson
Kul att det går bra. Hör av dig i veckan. Jag börjar jobba imorgon och finns sen på Säve 10 dygn framåt.
Trackback
